Copyright 2007-2013
Built with Indexhibit

WEAVING & VIOLENCE

Emelie Röndahl

Ättestupa1 - 2016
Rana Plaza - the collapse (April 24th 2013) - 2016
At the shore of Amygdala (seeing what I want to see) , (looms), (memorial) - 2015

Smutsiga dammiga mattor på väggar, tak och golv, som klumpig mascara runt ledsna ögon.
Att göra medicinsk abort är egentligen ingenting. Jag sväljer ett piller och fostret stöts ut. Det kan göra så ont att det svartnar för ögonen och det kan göra så ont att morfin inte hjälper.
Vi ser på Masterchef med Gordon Ramsy. Jag tänker på fostret som ett barn. Mellan mig och barnet en blodig klänning.

Du fångar en sparv. Det är lätt om du har en pinne som du har smörjt fågellim på. Du låter tjänsteflickan ta livet av den och doppar den i kallt vatten så att du lätt kan plocka bort fjädrarna. Nu skär du upp den baktill som du har sett stora göra med gåsen, och så drar du ur inälvorna. (1)

Varm hud i pastellfärg. Naglar mjuka som läder. Ytlig ojämn andning, en brödbit i halsen och plötslig spädbarnsdöd. Jag byggde några vävstolar; som små tåg, eller sängar - sjukhussängar - för dockor och nallebjörnar eller för tidigt födda barn med brutna höftben.
Sängar i trä som lätt brinner upp, nästan som tändstickor.

På sjukhussängarna ligger vi på handvävda lakan, när vi föds och när vi dör. Och nyanserna däremellan.

Nere i kulvertarna brann det emellanåt. Bomullsbalen var hopbunden av metallband och ibland råkade en del av det följa med genom fläkten in i kulverten. Det slog då gnistor och började brinna. (2)

Under 1800-talet användes en länga som ett magasin där råmaterialet förvarades. Bomullen uppluckrades i magasinet av s.k. balbrytare. Därefter blåstes bomullen i en underjordisk ledning från magasinet till rensen. I rensen rensades, blandades och parallelliserades bomull med hjälp av kardmaskiner.

Vanliga skador inom textilindustrin:
Dammlunga, Hörselskador, Huvudvärk, Andningssvårigheter, Kronisk Trötthet.

Det är välkänt att barn arbetade i fabrikerna under industriella revolutionens tidiga faser. Men varför? Barn måste väl rimligen ha producerat mindre och sämre än vuxna?
Visst, och det begrep man även på 1700-talet och i början av 1800-talet, men det fanns starka skäl till att man trots detta anställde barn som arbetare.
Ett skäl, kanske det viktigaste, var arbetskraftsbrist. Flertalet fattiga landsbygdsproletärer i Storbritannien ville undvika fabrikerna. Ovanan vid industriarbete och avskyn mot den nya typen av
arbetsdisciplin gjorde att man i det längsta drog sig för att ta anställning där. Resultatet blev att industriägarna ofta övergick till barnarbete. Det var inte ovanligt att de köpte föräldralösa barn från de eländiga barnhus som fanns här och var i landet och tvingade in dem i fabrikerna.
Ett annat skäl var ekonomiskt. Barn bråkade inte om lönen. När textilbranschen utsattes för konkurrens kunde man sänka lönekostnaderna genom att öka andelen barn i arbetsskaran. En fabrik med barn var billig i drift, trots att barnen lätt fick svåra skador, till och med dödliga, och därför ofta måste bytas ut.
(3)

Ett spädbarns kropp innehåller 300 ben, vilket är 94 fler än en vuxen har. När barnet växer, smälter benen samman. En vävstol kanske består av hundratals träben. Ett trådtält på kryckor, ett rangligt hus. Konstruktioner och skelett. Frakturer. Byggställningar.
Utspridda trappor efter raset av Rana Plaza den 24 april 2013. Som att en trappa kan skräpa ner.
Flickorna vittnar om oro för sprickorna i betongpelarna inne i fabriken dagarna innan katastrofen. Dom är rädda och har svårt att sova på natten. Oro, intuition, tankar som skenar, ytlig andning. Dom håller om varandra framför kamerorna.

Dom som överlever under rasmassorna berättar om paniken över värmen, tyngden, kroppen och den obefintliga luften. Och överallt desperata skrik på hjälp. Många som dras ut av hjälparbetare har förlorat armar eller ben under betongen, andra amputeras senare. Flickorna skyler sig med trasor av saris.

Det finns många olika typer av trappor, bland annat stentrappor, rulltrappor och spiraltrappor. Jag har en brant trappa upp till min ateljé.
Jag får en ny trappa i julklapp, den gamla trappan väver jag in i en torr äng.
Slår det gnistor här går elden inte att stoppa.

Ludditerna var en samhällsrörelse bland engelska arbetare som under det tidiga 1800-talet protesterade, ofta genom att förstöra exempelvis mekaniska vävstolar, mot den industriella revolutionens förändringar, som de kände hotade deras arbeten. Rörelsen, som startade 1811, var uppkallad efter en troligtvis fiktiv ledare, Ned Ludd. Rörelsen var troligt mer orsakad av arbetarklassens missnöje än en anti-teknologisk strävan. Under samtiden var det vanligt att fabrikerna var för stor konkurrens för bönder och hantverkare. Dessa blev i sin tur arbetslösa och fattiga och tvingades till att jobba under usla förutsättningar och låga löner i fabrikerna. I vissa fall ägde även de lokala fabriksägarna handelsboden. De som stod i skuld till denna (vilket var vanligt i och med den ökande fattigdomen) fick lov att arbeta av den i fabrikerna. Innan fackföreningarna hade etablerat sig var det också vanligt att man lät den som antog den lägsta lönen ersätta en med högre lön och på så sätt sjönk lönerna.

På väggen ett citat av Emily Dickinson: My life had stood - a loaded gun.

(1)Notakers, All världens kokböcker - om hur snälla och väluppfostrade småflickor lagar mat
(2)Anteckningar av Christina Shearer -vandring med Lennart Ryd i Rydals fabrikskomplex- , 18 dec 2012
(3)Historiebloggen, Varför barnarbete? Dick Harrison 14 juli, 2013